e.

Usch & fy.. Känner mig för tillfället totalt omotiverad till det mesta. Jobbig känsla. Funderar på vad jag vill göra till hösten, men kommer inte på ett jota. Kanske inte borde låta just den detaljen störa mig allt för mycket, det är ju ändå ett tag dit.

I morgon ska jag i alla fall åka till sjukhuset i Uddevalla för att lämna blod. Sedan ska jag jobba på fredag, göra Högskoleprovet på lördag & jobba igen på söndag. Har man inga långsiktiga planer får man väl fokusera på de något mer kortsiktiga.

Just det, Carro & jag har varit på pick-nick idag. Übermysigt! Solen sken, maten var god & sällskapet i toppklass! Blir knappast bättre än så.

Det känns inte bättre än att man nog i princip är tillbaka i de gamla vanliga rutinerna igen. Eller ja, så ska jag väl inte säga, det är inte bara negativt. Har vant mig vid tempot (eller ja, snarare bristen av det) & jargongen här hemma nu. Kommit ner i varv något & accepterat att jag inte kan förändra något annat än min egna inställning. Lite trist insikt, men ändå skön på något vis.

På jobbet (Bolaget) går det bra, får mer ansvar i år vilket känns skönt. Var inga problem att komma tillbaka in i gruppen igen. De är sköna allihop & vi funkar bra tillsammans. Tänk egentligen vad viktigt det är att man jobbar tillsammans med människor man tycker om & fungerar bra tillsamman med. Det gör allt!

Funderar på om jag släppt alla tankar på Grebbestad för att jag är upptagen med att tänka på annat för tillfället. Kan nog vara så. Dels handlar det ju en hel del om min akademiska framtid. Högskoleprovet närmar sig & jag borde verkligen plugga hårdare.. Dessutom behöver jag fortfarande ringa till Komvux för att boka tid med en studievägledare. Funderar på om det finns någon möjlighet att plugga upp ämnen på distans. Hörde dock idag att de eventuellt inte kommer godkänna att man pluggar upp ämnen om man har ett slutbetyg från gymnasiet. Jävla as! Hur ska jag då komma in på Juristprogrammet?! Det är en förbannelse att vara duktig - men inte bäst.. Jaja, det där löser sig nog. Bara att börja nysta i ena änden.

Hur som helst, vad jag nog egentligen syftade till när jag skrev att jag har huvudet fullt med annat är en speciell kille. Har inte haft särskilt starka känslor för någon på ett bra tag, något som kännts både tråkigt & skönt. Är inte personen som satsar på ett förhållande om det inte känns helt rätt. Vaför bli tillsammans med någon bara för att han råkar vara av det manliga könet & trevlig? Oftast kommer man ändå längre som vänner.

Anyway, nu tror jag att jag eventuellt, kanske har träffat en kille som jag har de där lite mer speciella känslorna för. En kille som jag gärna skulle kunna tänka mig att bli lite mer än bara vän med. Har inte känt honom speciellt länge & har därför inte heller hunnit lära känna honom särskilt väl, men hade väldigt gärna velat.

Var nog egentligen lite intresserad av honom redan de första gångerna vi träffades, men tog inte riktigt till mig det eftersom jag antog att vi förmodligen låg på helt olika plan. Allt eftersom tiden gick stötte vi på varandra lite då & då genom gemensamma bekanta & de började undra om det inte var något på gång mellan oss två. Hade knappt tänkt tanken själv, men efter ett tag väcktes den sådär lite lagom smått.

Vet fortfarande inte riktigt hur jag känner. Tycker verkligen om honom & vill jättegärna lära känna honom mer. Men jag är inte 100% säker på hur seriöst det är (är man någonsin det?!) från min sida. Känns inte riktigt rätt att satsa (om det nu visar sig att han är det minsta intresserad utav mig..) om jag inte är säker på ifall mina känslor är på "riktigt" eller om jag bara tycker om honom som person & vill behålla/satsa på honom som vän. Speciellt inte med tanke på att han tydligen gått igenom några jobbiga avslut i före detta förhållanden & verkar leta efter någon att ha ett seriöst förhållande med nu.



Funderingar, funderingar. Det är ju nästan så att man blir yr..

Sedan i måndags har mamma varit på kurs i Göteborg, vilket i praktiken har betytt att jag fått axla rollen som ansvarstagande storasyster. Carro & jag har rått oss själva, med allt vad det innebär. Riktigt mysigt måste jag ändå säga.

I måndags började dagen tidigt, runt 5 på morgonen, då jag körde mamma & hennes kursare till Kville där de skulle möta upp med yttreligare en kursare. Efter detta var avklarat åkte jag tillbaka till Grebbestad för att väcka Carro ur hennes skönhetssömn. Lyckades efter några kvalificerade försök få henne ur sängen, påklädd, matad, kammad & tandbostad med frukt i ryggsäcken & gympapåsen packad.

När klockan blev halv 2 hämtade jag henne på skolan för att sedan åka in till Uddevalla där jag skulle hämta upp min vän Annie från tågstationen. Hon har flyttat till Stockholm, men är hemma på besök denna veckan. När detta var gjort satte jag kurs norrut igen för att lämna av Annie i Hällevadsholm & köra Carro till Tanum där hon skulle spela bordtennis. Kom lite tidigare än planerat till Tanum. Den extra tiden slog vi ihjäl genom att fika på Tanums inte allt för välsorterade, men ändå ganska mysiga kaffé & spela kort.

Efter fikan var det då dags för bordtennis där jag fick umgås med de andra föräldrarna som kört dit sina barn & inte tyckte att det var någon idé att köra hem igen för att sedan vara tillbaka efter en timme för hämta upp de små liven. Passade dock på att smita över till Konsum för att handla lite mat in emellan.

Sedan var det dags för skytte & vid detta laget hade jag nu samlat på mig ytterligare två unga damer till som jag skjutsade bort. Blev omåttligt populär då jag köpt dem var sin cholkadboll på Konsum.

Väl på skyttet fick jag spendera ytterligare en timme med väntande föräldrar som kollade sådär lite lagom snett & förmodligen tyckte att jag var lite väl ung för att vara mor till en 11-åring. Vad vet jag.. Hade i alla fall unnat mig själv en Vagabond tidning & ett nummer utav Illustrerad Vetenskap när jag var på Konsum, så jag fördrev tiden med att läsa en stund. Något som jag nog också misstänker uppfattades som något underligt ( i alla fall att döma av blickarna) Oh well, livet är för kort för att bry sig om sådanna bagateller..

Summan av kardemumman är i vart fall att jag spenderart några mycket trevliga dagar med minstingen till syster på tu man hand.

Just det, inte att förglömma! Var ju på Park i Strömstad i går kväll & åt middag med Annie också. Efter det tog vi en riktigt lång promenad i Strömstadsnatten. Mycket trevligt!

Laddar inför på måndag då jag tänkt ta mod till mig & löneförhandla. Tycker att jag är värd mer än vad jag tjänar på Bolaget & hoppas att min chef håller med. Usch, är ju värdelös på sådant här.. Men någon gång måste man ju lära sig..

I övrigt börjar det verkligen bli på tiden att ta tag i Högskoleprovspluggandet. Usch så segt det går när man inte är van vid att plugga längre. Inte alls kul faktiskt, vilket får mig att fundera på om jag verkligen vill börja läsa igen till hösten. Funderar fortfarande på om jag ska åka tillbaka till San Francisco för att gå i skola där, men på detta viset håller jag ju alla dörrar öppna.

Har plöjt igenom utbildningskataloger från alla möjliga & omöjliga högskolor & universitet. Just nu lutar det väl åt Juristprogrammet på Handelshögskolan i Göteborg. Sedan kan jag om jag så önskar läsa en masterexamen på 2 år. Men det blir i så fall ett senare problem.

Det fina med att gå Juristprogrammet på Handels är utbytesåret man kan ansöka om det 4:e läsåret. Skolan har utbyte med både Stanford & Berkeley, vilket ju betyder att jag kan få plugga i mitt älskade San Francisco i alla fall.

Nä, nu ska det pluggas. Hösten -06 låg intagningen till Jusritprogrammet från Högskoleprovet på 1,7, så det gäller att ligga i fram till den 31:a mars..

Went for a nice long walk a few hours ago. The weather was great and the air crisp. Loved it!


My mom and I.

Oh, I almost forgot. Visited my sister in Uddevalla yesterday. She still lives in my old apartment. She moved in with me when she started school & we lived together for a year. During that period we bought a huge picture of a lit-up bridge with a big city in the background. I loved it and so did my sister. This picture still hangs in her living room. Giving it a quick look I realized that it was The (Emelie) Bay Bridge!! Isn?t that weird..?

På området jag mer eller midre växte upp på bodde en liten tjej som hette Sandra. Sandra var några år yngre än mig. Helt klart den klassiska barbietjejen. Med sitt långa blonda hår & ett urval av olika klänningar brukade hon skutta runt på området.

Ett par år efter att vi flyttat därifrån fick hon cancer. Tror att hon gick i 3:an. Allt eftersom behandligen fortgick tappade hon sitt älskade hår & var till slut helt skallig. Under en lång tid åkte hon in & ur olika sjukhus, genomgick diverse behandligar & kämpade på.

Fick precis reda på att hon fått någon form av benmärgsbehandlig & att det blivit bättre. Åren rinner iväg, tydligen hade hon precis börjat 1:an på gymnaiet. Det började se ljust ut med den nya behandligen & med alla nya vänner hon skaffade sig i skolan.

Behandligen hade dock en del bieffekter, bl.a. eplepsiliknade anfall. I förrgår när hennes föräldrar skulle väcka henne hittade de liggandes helt stilla i sängen - hon hade gått bort under natten.

Att få höra detta kändes som att få ett slag i magen. Det är så orättvist! Sandra & hennes familj som kämpat så hårt alla dessa år. Äntligen börjar det se bra ut & då händer detta. Det hela är så otroligt tragiskt..

Tragedier som dessa får en att vaka upp & ransaka sitt eget liv. Man lär sig plötsligt att värdesätta saker på ett helt annat sätt & att avfärda problem som egentligen inte har någon som helst betydelse.

Jag önskar att jag förstod vaför saker som dessa händer människor som inte förtjänar det. Men jag antar att det för alltid kommer att förbli ett utav världens alla mysterier.