Stipendier
Plöjer igenom stipendiedjungeln för tillfället (eller ja, det var vad jag gjorde innan jag bestämde mig för att ta en paus och blogga lite i stället..). Scheisse!!, säger jag bara. Det är ju inte helt okomplicerat och jag har nu börjat inse vidden av vad jag bestämt mig för att ge mig in på. Men går det vägen så kommer det ju såklart vara värt det i slutändan.
Ställde i alla fall klockan på halv 4 i morse för att ringa till en dam i San Francisco som håller i en stipendieförening som varje år delar ut pengar till kvinnor som vill läsa på college. Efter en stunds frågande och svarande så har jag nu även skickat iväg kontaktinformaiton, betyg, rekomendationsbrev och ansökningsbrev. Får se varthän det bär. Hoppas!! Behöver ju, som bekant, en hel del pengar utövet det lån CSN erbjuder ifall detta ska gå i lås. But, where there's a will, there's a way. Eller?
Rätt inställning
Hur som helst. Var på introduktion till mitt fjärde jobb idag. Många järn i elden. Fast det låter häftigare än vad det är, har ju inte mördande många timmar på varje ställe, så jag sliter inte ut mig. Men visst, med fyra arbeten är det lätt att det blir allt eller inget. Ibland blir det ju fler är behagligt många timmar i följd. Så kommer ju vår och sommar snart och då kommer det troligtvis knappast finnas någon hejd på erbjudanden om timmar att jobba. Kanske denna sommare vore ett bra tillfälle att lära sig säga nej.. Får se.
Sol
Tänkvärt.
Är så tacksam över att jag är ledig just idag. Är också jag tacksam över att jag sov såpass länge att jag blev grinig och bestämde min för att lägga mig i soffan för att se på TV, eftersom dagen ändå var förstörd.. Hade jag inte gjort detta hade jag missat Oprah som idag handlade om ett så laddat ämne som döden - Ett ämne man helst inte vill ta i ens med tång.
Hela programmet var otroligt tänkvärt, men det var ett speciellt inslag som fastnade lite extra. En utav gästerna var en proffessor som blivit diagnosierad med cancer och troligvis bara har några månader kvar att leva. Hans sista föreläsning på Universitet där han jobbar finns inspelad och jag tänkte lägga in youtube-klippet här. Detta är orginalversionen och den är rätt lång (drygt 76 min), men det finns även ett antal kortare varianter om man hellre vill se dem. Sök bara på Randy Pausch.
Behov av bekräftelse?
Men.. så finns det ju olika grader utav bekräftelse och sökandet efter det. Som med det mesta annars. Och på den skalan tror jag ändå att jag ligger på en såpass bra nivå att det aldrig behöver bli något större problem. Kan inte acceptera tanken på att saker jag gör står och faller med andras godkännande. Men som tur är så behöver jag ju inte fundera så hårt på det, eftersom jag faktiskt har turen att vara omgiven utav människor som stöttar mig i princip allt jag gör. Trots att mina beslut och infall ibland faktsikt kan verka något tvivelaktiga..
Som avslut vill jag citera Kristina Lugn när hon gästade Carin 21:30 här om kvällen. Programmet handlade om stress.
Karin "Kristina, du som är författare, känner du någonsin stress över att du exempelvis bara prestrerat 80% under en dag?"
Kristina "80% utav vaddå?"
Karin "Ja, utav din 100%:iga kapacitet"
Kristina "Fast så ser ju inte jag det. Jag gör ju så gott jag kan varje dag. Vissa dagar kan det bli väldigt lite, men är det då så att jag presterar 80% en dag så är det ju den dagens 100%:iga kapacitet ändå."
Säga vad man vill om Kristina Lugn, men ibland får hon då verkligen till det.
Blanda och ge
Kvällen på Tanum Strand igår blev ändå rätt lyckad. Tog emot att gå dit med nyårskaoset såpass färskt i minnet, men med ribban så högt satt från början bleknade det mesta sedan i jämförelse. Fingret var dessutom ordentligt omplåstrat, så någon större smärta behövde jag aldrig stå ut med.
Kvällen till ära var det 4 företag som bodde på hotellet och skulle till restaurangen för att äta, dricka och lyssna på Haaks. Varje företag hade ett eget avtal med Tanum Strand angående mat- och dryckesförtäring. Rent praktiskt innebar detta för Rolf och mig att vi under kvällen fick ta emot fyra olikfärgade drinkbiljetter med fyra olika avtal (för en gul biljett fick man en öl, ett glas vin eller cider. För två gula fick man en 6:a drink. En orange biljett gällde för alla 4:or inklusive Irish Coffe, öl, vin och cider, men inte den dyra spriten. Gröna biljetter gällde för.. o.s.v.). Dessa olikfärgade biljetterna skulle sedan bongas in och redovisas på fyra olika bord.
På ett sätt var det sjukt behändigt med dessa biljetter, samtidigt blev det lätt lite rörigt. Men Roffe och jag höll fortet hela kvällen och klantade oss inte allt för mycket. Gästerna var dessutom mycket trevligare än majoriteten utav gästerna på nyår som alla var riktiga svin. Och så var musiken mycket bättre.
Skulle egentligen stänga baren kl.01, men det verkade inte som gästerna var riktigt redo att dra sig tillbaka då, så det var bara att snällt blanda och ge en timme till. På tal om att blanda förresten, de har nu skaffat mynta till baren.. Big mistake. Mojito är supergott, men kan ibland bli lite tidsödande att göra. Samma sak gäller för Caipirinha. (som inte kräver mynta, men ska muddlas och fyllas med krossad is som man måste göra ny till varje drink eftersom det varken finns iskross eller hink) Gårdagen var en riktig Mojito/Caipirinha kväll. Skickade ut en Mojito med Lotte som en gäst beställde efter maten och sedan verkade som om ryktet spred sig som en löpend genom lokalen för under kvällen blev jag överröst med Mojito och Caipirinha beställningar.
Utöver det och all öl, vin och cider som serverades fick jag rätt fria händer faktiskt. Vanligaste beställningen var "Ge mig det dyraste jag kan få för denna biljetten. Företaget betalar ju. Hehe" (Människor kan vara rätt tragiska..). Men annars fick jag många "blanda bara nåt gott" beställningar. Vissa kvällar tryter fantasin, men igår var det bara skoj. Blandade och gav för allt jag var värd. Rena turen att jag kunde koppla ansikten till olika drinkar när somliga kom tillbaka och bad om "en till såndär som du blandade förut".
Så tog kvällen slut, om än något senare än planerat. Snubblade in över dörren här hemma runt halv 4 i går morse. Åt några räkor, tog bort smiket, borstade tänderna och försökte varva ner en stund utan att väcka någon. Knallade sedan in på Carros rum och la mig till rätta på madrassen för att till slut somna.
Smärta
Nu har känseln börjat komma tillbaka lite, det bultar och svider under jätteplåstret. Inte behagligt alls. Så ska jag jobba i baren på Tanum Strand på fredag och kanske även lördag. Lime, citron och sår är ingen bra kombination. Tro mig, jag har redan mer än tillräcklig erfarenhet utav det.
Jaja, kan ju inte skylla på någon annan än mig själv och över, ja det lär det ju gå.
Utkikstorn och scener.
Till att börja med är boktitlarna i sig otroligt avtändande. I vart fall tycker jag att de andas lite för mycket självhjälp. Men man ska aldrig dömma en bok efter dess omslag sägs det ju och ämnet intresserar mig, så taskiga boktitlar till trots började jag ändå läsa.
Första boken Tillsammans.. handlar om hur man lär sig att på ett sympatiskt och empatiskt sätt bemöta och fungera tillsammans med sina medmänniskor. Det pratas om människors olika prisman, den egna och andras bekräftelse, att se och acceptera helheten, bekräftelseyoga och så vidare. Det toppas med metaforer om egna och andras utkikstorn till vilka man med jämna mellanrum ska försöka ta sig över till för att undvika missförstånd och onödiga konflikter.
Den andra boken Vem bestämmer i ditt liv? Behandlar i princip samma sak som titeln beskriver. Här används begrepp som den inre scenen och man ska bland annat ta ställning till vilka man bjuder upp på den och varför.
Ämnet som sådant är egentligen intressant. Problemet är bara att jag inte klarar av att se förbi alla löjliga metaforer och barnsliga exempel. Allt man läser känns så otroligt basic och jag tycker väl egentligen inte att det ger mig något större. Det mesta känns igen och jag tycker faktiskt att det är rätt underligt att en bok ska berätta för mig att jag inte borde titta åt ett annat håll eller pilla mig i naveln när någon vill prata om något som är viktigt för dem. Det är för mig surrealistiskt att någon kommit på idén att faktiskt sätta sådanna tips på pränt. Är inte det redan lika självklart som att man tackar för något man fått eller säger förlåt när man begått ett misstag?! Antar att det inte är det - för i så fall hade det ju inte funnits en marknad för böcker som dessa.
Hur som helst. Jag ska nu vara en duktig människa och för en stund sätta mig i författarnas utkikstorn. Detta är ändå professionella yrkeskvinnor med mångårig erfarenhet utav ämnet. Det är mer än man kan säga om mig. Jag respekterar helt och fullt det budskap de vill sprida och håller absolut med om att frågorna är viktiga och borde belysas. När de valde att skriva dessa böcker gjorde de förmodligen det med bästa avsikt. Troligtvis har de träffat ett flertal människor som haft diverse problem inom området och ville således skriva en bok för att göra världen till en bättre plats och förrvirringen för dessa människor lite mindre.
Jag köper även tanken på att dessa böcker faktiskt säljer och att det finns många människor som tycker om dem. Tyvärr kan jag dock inte räkna mig till denna skara utan kommer fortsättningsvis ägna mig åt litteratur som är lite mindre "nedlåtande"; böcker som inte vänder sig till "lilla mig" och aktivt försöker degradera psykologiska termer och teorier till tillintetsägande metaforer och exempel för att läsaren ska kunna förstå. Nej, istället kommer jag fortsätta att folusera på författare och böcker som faktiskt behandlar läsaren som den intelligenta varelse han eller hon är och litar till att personen i fråga är såpass intresserad och påläst att budskap och teorier inte nödvändigtvis måste bäddas in i bomull och spridas med en klapp på huvudet.
Nytt och frächt
Har nu spenderat större delen utav min lördagskväll åt att ändra designen på min blogg. Underligt egentligen, men jag skäms faktiskt inte det minsta över att jag sitter framför datorn och designar bloggen istället för att göra något konstruktivt med mina vänner en lördagskväll. Njuter av att vara ledig och utav mitt, alldeles ypperliga, egna sällskap. Har varit mycket de senaste dagarna, så det känns rätt gott att bara få luta sig tillbaka och ägna sig åt.. ingenting.
Blev i alla fall rätt nöjd med resultatet av min bloggs makeover. Det känns lite som att vårstäda. Behövde förändring kännde jag. Nytt och frächt.
Annars då. Fick spontan löneförhöjning på Bolaget här om dagen. Mycket välkommet. Beskedet kom dock något oväntat så dialogen blev väl kanske inte helt som väntat. Läs och döm själva:
Alexander (min chef) "När jag skrev om ditt kontrakt så tog jag mig friheten att höja din lön lite."
Jag "Se där ja, det gjorde du minsann rätt i. Jag menar, öh tack."
Ok, det var rätt oartigt sagt, men det är ju sant - jag förtjänar faktiskt en löneförhöjning och nu när jag jobbat/jobbar där såpass mycket så finns det egentligen ingen hållbar anledning till att jag inte skulle få vara med i lönerevisionen i år. Så det så. Fast det förväntas väl kanske ändå inte att man ska trotsa jantelagen på det viset och häva ur sig så ärliga kommentarer. Äsch, det bjuder jag på.
Hm..
Hur som helst så har jag ju nu tagit mig i kragen o faktistk satt mig ner framför datorn igen, så äntligen ska det väl bli lite skriva av.
Har upplevt jet-laggen från helvetet. Var sjukt trött och disorienterad dagarna mellan jul och nyår. Kom hem på julafton (som för övrigt var väldans trevlig. Firade med mamma, Ingemar, Carro, Elin, Simon, Simons pappa Anders och syster Julia. Mycket skratt, Irish Coffe och Karaoke) och höll mig vaken 36 timmar innan det blev dags att gå och lägga sig. Sov en del i soffan dagen efter och masade mig iväg till Konserven senare på kvällen. Fick stå i kö ungefär 45 min vilket varit mycket behagligare om jag inte valt att gå i klackskor en kväll som regnet öste net och vinden ven. Kvällen var, när jag väl kom in, mycket lyckad. Hade grymt kul och träffade jättemycket gamla godingar till vänner som jag inte sett på länge.
Var även ledig dagen därefter och spenderade större delen utav den emellan knappt vaket tillstånd och sömn. Kunde sedan såklart inte somna till kvällen och plågade mig igenom dagen därpå på Bolaget. Var sjukt trött och klarade inte av att fokusera för 5 öre.
Så fortsatte sedan de resterande dagarna. Glömde bort saker och möten, var konstant trött, snurrig, grinig, glad. Ja, lite utav det mesta faktist. Hatar att inte ha koll på mig själv på det viset.
Nyårsafton var en speciellt helvetisk dag, så den ska jag inte ens skriva om. Hint: Jobbade 18 timmar och ingenting gick som det skulle. Så lämnar vi det.
Nu är i alla fall alla toppar och dalar något mer kontrollerade och jag har äntligen börjat få någorlunda ordning på livet igen. Huvudet upp och fötterna ner. Helt underbart! Detta gör att jag återigen kan luta mig tillbaka och njuta av livet vilket jag är mycket tacksam över. Det är ju då som jag mår som allra bäst ändå.