e.

På väg till jobbet i morse började jag fundera på något så djupt som mitt eget behov av bekräftelse. Har ju inte så långt att gå, så mina teorier han inte utveckas speciellt mycket. Hann ändå komma fram till att jag nog, trots att jag gärna förnekar det, faktiskt har ett visst behov utav bekräftelse. Men å andra sidan.. vem har inte det?! Är det inte så att varje människa i grund och botten har ett visst behov utav att bli sedd och bekräftad för den han eller hon är och det de gör?

Men.. så finns det ju olika grader utav bekräftelse och sökandet efter det. Som med det mesta annars. Och på den skalan tror jag ändå att jag ligger på en såpass bra nivå att det aldrig behöver bli något större problem. Kan inte acceptera tanken på att saker jag gör står och faller med andras godkännande. Men som tur är så behöver jag ju inte fundera så hårt på det, eftersom jag faktiskt har turen att vara omgiven utav människor som stöttar mig i princip allt jag gör. Trots att mina beslut och infall ibland faktsikt kan verka något tvivelaktiga..

Som avslut vill jag citera Kristina Lugn när hon gästade Carin 21:30 här om kvällen. Programmet handlade om stress.

Karin "Kristina, du som är författare, känner du någonsin stress över att du exempelvis bara prestrerat 80% under en dag?"
Kristina "80% utav vaddå?"
Karin "Ja, utav din 100%:iga kapacitet"
Kristina "Fast så ser ju inte jag det. Jag gör ju så gott jag kan varje dag. Vissa dagar kan det bli väldigt lite, men är det då så att jag presterar 80% en dag så är det ju den dagens 100%:iga kapacitet ändå."

Säga vad man vill om Kristina Lugn, men ibland får hon då verkligen till det.