Relationer
Dessa situationer som jag tidigare namnde innefattar for tillfallet relationer, darav titeln. Jag anser mig sjalv vara nagot av en hopplos romantiker. Med det menas att jag tror pa akta karlek & att jag nog aldrig kommer ge upp hoppet om att hitta en sjalsfrande. Detta galler vanner, saval som pojkvanner. Det kommer dock till storsta delen handla om det senare i detta inlagget.
Laste precis igenom en gammal text jag skrev kort efter att jag kom hem fran Salen forra aret. Min syn pa karleken var da inte allt for positiv kan jag lova, sa det ska jag inte forgifta nagon med. Men det fanns ett stycke som jag fastnade for lite extra nar jag nu laste texten igen.
Min uppenbart pyttelilla värld har alltid varit präglad av illusionen att man kan behålla livslånga förhållanden om man bara jobbar tillräckligt hårt för dem. Problem är till för att lösas och om man bara är lyhörd på varandras önskemål och respekterar dem man älskar så kan man gå igenom allt tillsammans. Jag tror att livet går ut på att man lever det tillsammans med dem man bryr sig om utan att för den sakens skull kväva dennes integritet och personlighet. Att leva tillsammans med någon innebär att man utvecklas tillsammans och stärker varandra, hjälps åt i svåra stunder och tillsammans kan glädjas åt alla livets små och stora glädjeämnen.
Att aterigen lasa detta gor mig glad. Det far mig att inse att aven om jag for bara knappt ett ar sedan var redo att ge upp pa allt som stavades romantik & karlek, sa ar Fan anda inte alltid sa svart som man malar honom. Vad jag forsoker saga ar val att jag ar glad att jag i grund & botten har & alltid har haft en romatisk syn pa livet, trots att jag ibland tvivlat. Klart att man blir orolig ibland nar man inser hur illa somliga manniskor behandlar varandra. Men i arlighetens namn ar det val anda upp till var & ett par hur deras forhallande ser ut. Jag har i alla fall motivationen, viljan & tron pa ett lyckligt liv, vilket far mig att tro att jag kommer fa uppleva det. 