e.

Den senaste vackan har det känts som om människor jag träffat har varit mer negativa än vanligt. Frågar man hur de mår kommer svaret "Jovars, man ska väl inte klaga". Visst, inget fel alls på det svaret, men när det framförs med ett lätt suckande och ett ansikte som skriker "Ta mig ur mitt lidande" är det inte längre ett positivt svar. Och visst, jag kan köpa att alla har sina toppar & dalar, samt att man inte alltid kan se ut som en solskensstråle och tycka att livet leker. Vad jag inte tycker om är när människor som liksom inte har någon anledning till att tycka så ändå envisas med att tycka synd om sig själva. Frågar man vad som är fel får man allt som oftast ganska banala förklaringar som att vädret är för dåligt eller att spriten är för dyr (pratar ju oundvikligen med en del kunder på Bolaget). Sådanna ting rätfärdigar liksom inte riktigt att man ser ut som om man sålt smöret och tappat pengarna. I alla fall tycker inte jag det.

Ska det vara så svårt att försöka se det positiva i livet? För det finns ju massor, om man bara är villig att aktivt fokusera på dem i stället för att spela matyr och då även förpesta tillvaron för sin omgivning. Det krävs faktiskt inte mer energi utav en människa att vara positiv i stället för det motsatta - jag vill snarare hävda att det är tvärtom. De människor jag känner som tycks anammat martyrism som livsstil verkar faktiskt långt mer slitna och trötta än de som försöker se lite ljust på tillvaron - trots att det kanske inte alltid är så lätt.

Avlsutningsvis finns ju även en grupp av människor som nog egentligen faller under kategorin Martyr, men ändå på något vis hör hemma i ett eget fack. Jag menar då de människor som jämt och ständigt går runt och klagar på allt och alla i deras omgivning, men trots alla de "orättvisor" och "fel" de tvingas utstå så lyfter de inte ett finger för att göra något åt saken. Dubbelpersonligheter som ena sekunden kan prata så illa om en person att man blir mörkrädd, för att nästa sekund vända sig om och ge personen i fråga en kram ofta följt av en komplimang av något slag. I folkmun är detta fenomen känt som rent skitsnack och de som aktivt ägnar sig åt det är för mig den värsta sorten av människor. Det är den fega och ryggradslösa delen av befolkningen som enligt mig förtjänar att för evigt brinna i Skärselden tillsammans med våldtäktsmän, pedofiler och mördare.  

Hm, lyser min bitterhet fram i detta inlägget mån tro..?! Skönt att få skriva av sig lite, nu kan jag lugnt börja gaska upp mig och börja se världen i färg igen.

Mera kärlek, glädje och lycka åt folket. Det är dagens tips från coachen.