e.

Det känns inte bättre än att man nog i princip är tillbaka i de gamla vanliga rutinerna igen. Eller ja, så ska jag väl inte säga, det är inte bara negativt. Har vant mig vid tempot (eller ja, snarare bristen av det) & jargongen här hemma nu. Kommit ner i varv något & accepterat att jag inte kan förändra något annat än min egna inställning. Lite trist insikt, men ändå skön på något vis.

På jobbet (Bolaget) går det bra, får mer ansvar i år vilket känns skönt. Var inga problem att komma tillbaka in i gruppen igen. De är sköna allihop & vi funkar bra tillsammans. Tänk egentligen vad viktigt det är att man jobbar tillsammans med människor man tycker om & fungerar bra tillsamman med. Det gör allt!

Funderar på om jag släppt alla tankar på Grebbestad för att jag är upptagen med att tänka på annat för tillfället. Kan nog vara så. Dels handlar det ju en hel del om min akademiska framtid. Högskoleprovet närmar sig & jag borde verkligen plugga hårdare.. Dessutom behöver jag fortfarande ringa till Komvux för att boka tid med en studievägledare. Funderar på om det finns någon möjlighet att plugga upp ämnen på distans. Hörde dock idag att de eventuellt inte kommer godkänna att man pluggar upp ämnen om man har ett slutbetyg från gymnasiet. Jävla as! Hur ska jag då komma in på Juristprogrammet?! Det är en förbannelse att vara duktig - men inte bäst.. Jaja, det där löser sig nog. Bara att börja nysta i ena änden.

Hur som helst, vad jag nog egentligen syftade till när jag skrev att jag har huvudet fullt med annat är en speciell kille. Har inte haft särskilt starka känslor för någon på ett bra tag, något som kännts både tråkigt & skönt. Är inte personen som satsar på ett förhållande om det inte känns helt rätt. Vaför bli tillsammans med någon bara för att han råkar vara av det manliga könet & trevlig? Oftast kommer man ändå längre som vänner.

Anyway, nu tror jag att jag eventuellt, kanske har träffat en kille som jag har de där lite mer speciella känslorna för. En kille som jag gärna skulle kunna tänka mig att bli lite mer än bara vän med. Har inte känt honom speciellt länge & har därför inte heller hunnit lära känna honom särskilt väl, men hade väldigt gärna velat.

Var nog egentligen lite intresserad av honom redan de första gångerna vi träffades, men tog inte riktigt till mig det eftersom jag antog att vi förmodligen låg på helt olika plan. Allt eftersom tiden gick stötte vi på varandra lite då & då genom gemensamma bekanta & de började undra om det inte var något på gång mellan oss två. Hade knappt tänkt tanken själv, men efter ett tag väcktes den sådär lite lagom smått.

Vet fortfarande inte riktigt hur jag känner. Tycker verkligen om honom & vill jättegärna lära känna honom mer. Men jag är inte 100% säker på hur seriöst det är (är man någonsin det?!) från min sida. Känns inte riktigt rätt att satsa (om det nu visar sig att han är det minsta intresserad utav mig..) om jag inte är säker på ifall mina känslor är på "riktigt" eller om jag bara tycker om honom som person & vill behålla/satsa på honom som vän. Speciellt inte med tanke på att han tydligen gått igenom några jobbiga avslut i före detta förhållanden & verkar leta efter någon att ha ett seriöst förhållande med nu.



Funderingar, funderingar. Det är ju nästan så att man blir yr..